måndag 19 maj 2014

Kapitel 8 No Story Is a Single Thing; or, The Networked Book

Vad skiljer en historia från världen? är en fråga som sammanfattar Alexanders diskussion i kapitlet ganska väl.
Sociala medier har suddat ut gränserna mellan vad som är en historia och vad som inte är det. Vi konsumerar historier i uppmärkta "lådor", såsom DVDer, hela säsonger med tv-serier samlade i en fysisk produkt, tryckta böcker, nerladdade sånger och e-böcker.
Även om vi fortfarande konsumerar mycket saker offline, såsom bio, teater och böcker, så är normen i vårat samhälle att vara en del utav sociala medier. I dessa sociala medier tar story-telling också plats, som en sorts nätverkande bok som vi skapar oss när vi surfar runt på webbsidor, bloggar, wikis och ser klipp på Youtube.

Som författare har man enligt Alexander 3 val för att ta ställning till som påverkar möjligheten att nätverka ens material.
1. Att aktivt uppmuntra till nätverkande
2. Att acceptera nätverkande men inte aktivt uppmuntra till det
3. Att undvika (försvåra) nätverkandet

Utifrån vilken inställning man har till nätverkande kan man välja en plattform som stödjer den åsikt man har så gott som möjligt. Det är till exempel möjligt att med hjälp av att stänga av kommentarsfältet i en blogg försvåra för läsarna att nätverka. Självklart kan de själva skapa andra forum att diskutera materialet i, det är omöjligt att hindra, men som författare behöver man inte då vara en del av diskussionen. Det allra effektivaste sättet att undvika nätverkande är att publicera materialet offline.

Andra författare väljer att aktivt föra en diskussion om sitt material med läsarna. Detta kan ske både under skapandeprocessen och efteråt, och kan i båda fallen påverka hur det färdiga materialet, antingen vid första publiceringen eller vid en senare upplaga. Andra saker som författare kan publicera är "extra-material" som kanske inte kom med i den publicerade upplagan, men som de vill dela med sig av ändå.

När material från samma historia sprids genom olika typer av medier kallar Alexander det för "Transmedia storytelling". Detta kan ske båda från skaparens/skaparnas sida och från fansens sida. Jag kan tänka mig att Harry Potter är ett bra exempel på denna typ av storytelling. Originalet är böckerna, som senare har filmatiserats. Nu har det blivit ett helt varumärke med spel, leksaker för barn bl.a. lego och en enormt stor fanfiction rörelse. Efter en snabb googling hittar jag också en artikel (http://blog.book-fair.com/2012/10/09/harry-potters-transmedia-success-story/) om en officiell publicering av fanfiction Harry Potter litteratur, som leder mig till sidan https://www.pottermore.com/. Själv har jag aldrig varit intresserad av fanfiction, och jag blir nästan chockad över hur stort det verkar vara. Ja, det är väl sannerligen så att en bok inte slutar för att den går i tryck.

Avslutar med några citat från kapitlet som jag tycker är tänkvärda.
"Without a permanence of print, a work is never really finished" - (s. 133)
"A  networked book is always under construction, always a work in progress" - (s.133)
"Our consumption of networked stories sometimes begin in other networks" - (s. 136)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar