Kapitel 4 Web 2.0 Storytelling

Web 2.0 karaktäriseras av innehållet skapat av de "vanliga" användarna och i det här kapitlet sammanfattar Alexander några av de vanligaste plattformarna att publicera mikroinnehåll på webben.

Bloggar

En blogg kan på många sätt likna en dagbok, fast åt "fel håll". På en blogg hamnar ju det nyaste inlägget överst. Bloggaren blir i detta fallet som en karaktär som växer fram genom blogginläggen, och som vi lär känna på så sätt.

Bloggar kan också användas för att skapa fiktiva berättelser, antingen genom att låtsas vara verklig, eller genom att använda för att publicera en berättelse.

Alexander ger också exempel på hur gammalt material publicerats på nytt genom att utnyttja bloggens datummärkning. Tänkt vad mycket intressantare det skulle bli för elever att följa historiska händelser i "realtid" via en blogg, där man utnyttjar datumen för att publicera på "rätt" dag.

Twitter

Twitters korta uppdateringar är som "snapshots" av verkligheten, där man kan presentera tankar eller små mikrohistorier. Enligt Alexander går Twitter också att utnyttja till rollspel där olika karaktärer kommunicerar med varandra. Han nämner också hur vissa webbsidor söker igenom Twitter efter specifika ord, och publicerar ett flöde med tweets där dessa ord ingår.

Själv har jag aldrig använt Twitter så jag är inte riktigt insatt i hur tjänsten fungerar.

Wikis

Wikis är webbsidor som går att redigera av vem som helst direkt i webbläsaren. Wikipedia är kanske det mest kända exemplet på detta idag. Något nytt för mig var att det går att se diskussionen bakom varje artikel på Wikipedia. Läste ett antal diskussioner och måste säga att det var rätt intressant att se hur artikeln successivt förbättras med hjälp av åsikter från olika individer.

Google Docs är en annan typ av wiki, som Alexander presenterar, där flera användare kan redigera samma dokument samtidigt och ändringarna sker i realtid på allas skärmar. Har varit väldigt användbart för mig i samband där jag varit delaktig i att planera resor inom Scouterna och vi suttit utspridda över stora delar av Sverige.
Alexander diskuterar även ett antal olika wikis där man tillsammans skapat berättelser på ett sätt som liknar stafettsagor. Han konstaterar dock att det lätt kan bli problem när olika individer drar åt olika håll utan att respektera varandra, och det sker stora splittringar i historierna. En storytellinginriktat wiki skulle alltså enligt Alexander behöva någon form av administratör eller moderator som håller koll och håller ihop historierna.

Sociala bilder

Visuell literacy är en annan typ av berättande som kan kommunicera otroligt mycket. Man brukar ju säga "1 bild säger mer än 1000 ord". När Alexander skrev boken var Flickr den största sociala medien för att publicera bilder. Där får man nog säga att Instagram tagit över, och är idag den största sociala plattformen för att publicera bilder. Web 2.0 har förenklat för oss att publicera mikroinnehåll som bilder, vilket har lett till att det finns mycket fler publicerade bilder än vad det gjorde på World Wide Web. Sociala medierna som Flickr och nu Instagram har gett oss en möjlighet att disktutera, kommentera och ge feedback på publicerade bilder.

Facebook

"Facebook is the novel we are all writing" - (s. 71)

Facebook liknar på många sätt en blogg enligt Alexander. Det finns en profilsida där vi presenterar oss själva, och har möjlighet att dela material i många olika former (bild, text och video). Facebook tillåter inte fiktiva karaktärer, annars hade vi haft stora möjligheter inom skolans värld att skapa karaktärer och låta dem samspela med varandra för att förklara till exempel historiska händelser på ett mer intressant sätt. När jag läser kapitlet kommer jag att tänka på dessa typer av historier som cirkulerar på Facebook ett antal gånger per år.

https://www.youtube.com/watch?v=QhcKd8uV6cM
http://coolmaterial.com/roundup/if-historical-events-had-facebook-statuses/